Reportage / Tonic
En bitter liten besatthet
I en lanthandel utanför Ormaryd står över sjuttio sorters tonic på hyllorna. Det började med en fråga från ett företag i Nässjö. Sedan gick det, som så ofta på Margaretelund, lite över styr.
Det finns saker man väntar sig att hitta i en lanthandel i norra Småland.
Ost, till exempel. Kanske äppelmust. Marmelad. Honung. Kött från djur som betat någonstans i närheten. Potatis från en åker där jorden fortfarande minns händerna som plockat sten ur den.
Man väntar sig kanske också kaffe, glass, en get bakom stängslet och en hylla med sådant man inte riktigt visste att man behövde.
Men man väntar sig inte sjuttio sorters tonic.
Ändå står de där.
Hyllan som inte borde finnas
Först tror man att man sett fel. Man har just passerat ostarna, kanske stannat vid Eldosten, kanske läst på en burk honung eller funderat på vilken marmelad som skulle passa till blåmögelosten. Allt följer den logik man hunnit förstå: småskaligt, lokalt, valt med omsorg.
Sedan kommer tonicen.
Inte en sort. Inte tre. Över sjuttio.
Det är här lanthandeln plötsligt får en annan rytm. Från gårdsbutik till kuriosakabinett. Från småländsk terroir till bitter botanisk expedition. Det är fortfarande mat och dryck, fortfarande noggrant valt, men skalan är nästan komisk.
Man kan säga att Margaretelund möjligen har Smålands största utbud av tonic. Eller åtminstone ett utbud som gör frågan fullt rimlig.
En fråga från Nässjö
Historien börjar med True Selection i Nässjö.
De importerar och säljer tonic och frågade om Margaretelunds lanthandel kunde tänka sig att bli lite av ett showroom. Ett ställe där sorterna kunde stå framme, synas, köpas, jämföras och upptäckas av människor som kanske inte aktivt hade letat efter tonic, men som gärna låter sig överraskas.
Det kunde den.
Sedan gick det, som så ofta på Margaretelund, lite över styr.
Det började inte som en strategi för att skapa en tonicinstitution i skogen. Det började som ett samarbete mellan ett lokalt företag och en butik som redan hade bestämt sig för att vara mer än praktisk.
Beskan som smak
Tonic är lätt att missförstå. För många är den bara något man blandar med gin. En praktisk bubblig vätska som ska fylla ut glaset, kyla ner kvällen och bära fram en skiva citron.
Men den som står framför hyllan på Margaretelund märker ganska snabbt att tonic är mer än så.
Den har en egen smakvärld. Beska, syra, sötma, kryddighet, blommighet, mineralitet. En del sorter är lätta och rena. Andra är mörkare, torrare, mer vuxna. Vissa vill vara friska som en promenad genom citruslundar. Andra drar mot örter, bark, kryddor och något nästan medicinskt.
Det är en liten lektion i hur mycket skillnad det kan vara mellan flaskor som vid första anblicken tycks göra samma sak.
Och det är kanske just därför tonic passar in i en butik som Margaretelunds.
För den som inte har bråttom
Det är något särskilt med att stå ensam i en obemannad lanthandel och läsa på tonicflaskor.
Ingen stressar. Ingen frågar om man behöver hjälp. Ingen står bakom kassan och väntar på att man ska bestämma sig. Butiken är öppen dygnet runt och tiden rör sig annorlunda där inne.
Man kan gå ett varv, sedan ett till. Plocka upp en flaska, ställa tillbaka den, jämföra med en annan, fundera på om man är en person som vill ha något klassiskt eller något mer äventyrligt.
Kanske är det citron man är ute efter. Eller fläder. Eller något torrt, rent och stramt. Kanske vill man bara ha något bubbligt och bittert med mycket is, utan alkohol alls.
För tonic behöver inte vara ett bihang. Den kan vara huvudperson nog.
En lanthandel med sidospår
Det hade varit enklare att ha två standardsorter. En vanlig. En sockerfri.
Det hade räckt för de flesta. Det hade varit rationellt. Men Margaretelund har inte riktigt byggts på rationella miniminivåer. Det är en plats där en ostbod blev en stor lanthandel, där en glasskiosk fick handgjorda glutenfria våfflor, där ostarna fick namn och ansikten och där en tonichylla kunde tillåtas växa tills den nästan blev en egen destination.
Det är just de där sidospåren som gör butiken mänsklig.
Man märker att någon har haft roligt. Någon har sagt ja lite för snabbt. Någon har tänkt att det där vore väl ändå kul. Någon har upptäckt att det finns fler sorters tonic än vad som är rimligt och sedan bestämt sig för att rimlighet kanske inte alltid är den bästa principen för en lanthandel.
På Margaretelund finns gott om genomtänkta val. Men det finns också glada överdrifter. Tonicutbudet är en sådan.
“Sedan gick det, som så ofta på Margaretelund, lite över styr.”
Den oväntade souveniren
När man lämnar Margaretelund är det lätt att föreställa sig de självklara sakerna i kassen: Eldost, kanske en bit blåmögelost, en burk honung, något från trakten, glass om det är sommar.
Men det är inte omöjligt att man också bär med sig en flaska tonic.
Kanske en man aldrig sett tidigare. Kanske två, för att jämföra. Kanske en som ska drickas på verandan, i husbilen, vid en sjö eller hemma flera dagar senare, när man vill minnas känslan av en butik som lyste i skogen och hade betydligt fler sorters tonic än någon rimlig människa hade kunnat förutse.
Det är en bra souvenir, på sitt sätt.
Inte för att den sammanfattar Småland. Utan för att den sammanfattar Margaretelund. Lite lokal. Lite internationell. Lite för mycket. Väldigt medveten. Och framför allt: omöjlig att hitta av en slump, om man inte först råkar svänga av vägen.